fattigstudents

En så oerhört effektiv dag så det är helt sjuk ligger bakom mig (och den är inte slut än). Det är nämligen så här att jag gick upp klockan 07.00 imorse! Utan att ha någon föreläsning inbokad kl kvart över åtta, ingen egentlig anledning att gå upp. Jag gick upp! Wow. Men det är faktiskt inte det som är det som är imponerande. Utan sen cyklade jag (och Noomi, som jag fick med mig i detta galna upptåg) till HUB! Men tro det eller ej, det tar inte slut där. Utan när vi kom dit kl 08:10 så pluggade vi faktiskt också. Jag pluggade till klockan 16.00! Totalt cirka 7 timmar! Måste vara någon form av HUB-rekord helt klart.

Efter det har jag haft möte med det Orala Spexet, ätit middag och snart ska jag åka iväg och lira lite fotboll!

En fet klapp på axeln på det!

Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner

Det är såna dagar som hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
är det verkligen du?

Men woop-woop! BÄST HUD! What more can a girl want liksom? Sen att vi inte visar så mycket hud det betyder ingenting, huvudsaken är att den lilla huden vi visade var bäst. Lite extra props till Emilia kanske, som kastade av sig manteln (på ett stackars litet barn i publiken). Grattis till MedSex som tog hem hela köret!

Nu blir det fest!

Idag ska vi tävla med vårt Schlagetgyckel i Schlagetgyckeltävlingen. Får ser hur det går. Tror konkurrensen kommer vara stentuff. Men man kan ju inte mer än göra sitt bästa och hoppas att rösten håller. Brötade lite mycket på kravallen i torsdags, även om jag brötade betydligt mindre än jag brukade.

Wish us luck, annars ses vi där?

Jajust, en seg dag. Jag är bakis. Jag har inget mer att tillägga.

Mitt rosa plektrum har blivit kidnappat!

Känner att jag precis börjar komma igång. Har nu läst (=hittat) ett par vetenskapliga artiklar på internetet och plockat fram mina böcker. Nu när allt förarbete är gjort så börjar det bli dags att laga mat. Men det var en duktig timme i alla fall. Får se om det blir en lika duktig timme efter maten.

To be continued...

Tänkte att nu när jag var hemma och hälsade på mamma skulle jag passa på att göra mig av med sista uppgiften från förra kursen, men lyckades på nåt sätt förtränga det helt medan jag var hemma. Det kallar jag skillzzz. Så det är inte gjort, men det gör inget för det är ju egentligen ingenting annat heller. Jaja, hemma i Linköping nu i alla fall.

Du-du-du-du-du-dudu-dudu-dudu-du-du-dudu. Eller nåt.

För er som inte ser nån skillnad så har jag (Anki) gjort mitt hår ljusare.

Ikväll så ska jag, mitt nya ljusa hår och Felicia kolla på idol! Vi hoppas att den mörkhåriga Amanda åker ut.

Over and out.

Låter lite hårt jämfört med "boys are back in town", men "babe is back in town" lät så lame. Hursomhelst är jag i alla fall hemma i b-hamra! Woop-woop! Kickin' it country style. Men imorn ska jag in till sthlm igen och sätta mitt hår i Ankis händer. Dun-Dun-Duuuuun. Men det går nog bra, har inte köpt hennes present än så jag har lite "leverage". Moahaha.

Anyways ... that's the way the cookie crumbles.

Vart tog liksom alla de andra dagarna i veckan vägen? Alla de där man bordepluggade på. Man bordepluggade liksom bort dem. Så nu sitter man här och faktisktpluggar på onsdagkvällen med en gnutta skrik och panik. Men bara en gnutta dock, för snacka om att jag har pluggat många onsdagkvällar i mina dar. *nostalgisk min*

Såg just en 3 cm i diameter stor spindel krypa över golvet med sina äckliga tjocka ben. Panik! Jag är inte trygg i mitt eget hem! Den kan vara vart som helst viddet här laget. *lyfter upp fötterna från golvet* Hoppas att den inte bor i soffan.

Känner melankolin flöda genom mig idag.
Idag? Var det ens dag?
Fick uppleva något slags ljus, men det slocknade vid 4-5?
Ah, tragedi - vilket hårt liv.

En dyster stund, den kallas höst.
Den är för lång.
Önskan att begrava sig under täcket
tills man åter får se vårens strålar
är större än aldrig förr. Inkränktande höst.

Mörka höst. Schas, försvinn. Ingen vill ha dig.

Du gör mig sne, varje jävla år du hånler.
Som för att säga: "Här är jag igen, har du saknat mig?"
Svaret är nej, i år igen. Precis som året innan dess och året innan innan dess.
Du mörka pest, försvinn nu.
Så ses vi inte nästa år igen.

http://www.youtube.com/watch?v=iPUmE-tne5U

Kanske till och med lika bra som den här:

Okej, kanske inte riktigt. Hon kommer från Norrtälje, inte så främmande vidder, där har jag varit många gånger.

Ja, en annan grej, till dem som var ute med mig igår. Vill man inte dansa med skum kille som kommer själv till ett uteställe så får man säga ifrån, på skarpen. Och gemensamt nästa gång. :) Då går det liksom fortare. Men jag har inget emot att vara en bitch själv heller, det är lite min grej.

... and that's the way the cookie crumbles.

Vi har haft en praktikuppgift att spela in ett barn och sedan (med vanliga bokstäver) transkribera en "intressant" del av det samtalet. Ordvalet intressant ledde ju till väldigt fri tolkning och då kan man ju tänka sig att jag kunde ha gjort detta förra veckan, men det är inte riktigt (understatement) min stil. Så nu, medan somliga andra har lov (för att de redan har gjort uppgiften) så sitter jag här och känner att min tillvaro är högst beklagansvärd. Eller som folk tydligen säger nu för tiden. FML.

Fix My Lighthouse? - vad det nu ska göra för nytta.

...and that's the way the cookie crumbles.

Nu är hemtentan inskickad. Nu tänker jag låtsas att den aldrig hände (för nu).

Nu ska jag äta pannkakor!

Anteckna det, intresseklubben!

Jag önskar jag kunde fylla i med det obligatoriska "legendary"-t där, men det kan jag inte. Träningsvärken hindrar kvällen från att bli det. Det gör ont när jag knappar på tangetbordet. DET GÖR ONT NÄR JAG KNAPPAR PÅ TANGETBORDET. Det är högst inte optimalt. Hur ska jag kunna laga nån mat? Kniven kommer kännas som bly i min hand! Egentligen hörde jag idag om fika nånstans, men jag tror inte att jag kan ta mig nånstans i stan som är uppför. Vilket innebär att jag inte kan ta mig nånstans, alls. Så det blir till att stanna här, i min ensamhet. Tear.

... and that's the way the cookie crumbles.

P.s Det gör ont att skratta.

Var duktig och gick på fotbollsträning idag, men ångrade mig lite när jag insåg att fotbollsträningen var en fysträning. F a i l u r e .  Imorn väntar extrem smärta och det värsta är att jag vet att på lördag kommer det vara 73 gånger värre. Fasar inför morgondagen just nu...

. . . and that's the way the cookie crumbles .

Pizza är en italiensk varm smörgås. Tomater och ost är obligatoriska pålägg, övriga kan varieras. - urdrag ur "Vår kokbok".

Det har jag hursomhelst vart duktig och gjort idag. Det blev rätt gott...

... and that's the way the PIZZA crumbles.